Vart ligger Knutby?

Nu har jag mega-ångest! Dels för att mina pengar är borta och dels för att jag efter dagens samtal med mini-familjen undrar vart sommaren har tagit vägen. Folk pratar som att sommaren börjar lida mot sitt slut och jag bara längtar och ser fram emot att den ska börja! Men nu har jag insett att i takt med att all min färg jag en gång hade börjar rinna av mig lider sommaren också mot sitt slut.
Jag har en enda ynka jävla vecka på mig under hela sommaren att göra ingenting. Jag vill bara ha kul och sola, bada och inte ha någon jävla aning om vilken dag det är eller ens vilken månad det är. Bara kunna skita i det och inte ha såna jävla fasta rutiner som jag har. Och alla bara säger "men fatta rik du kommer vara sen!" och? Jag har ingen tid kvar att göra av pengarna sen, kommer bara kasta bort dom på skitprylar.
Jag ville ha en sån här härlig sommar där jag kunde göra spontana grejer, bara dra någonstans och inte komma tillbaka på länge. Men jag är fast! Åååångest! Jag vill bli kallad skev av en anledning, inte pga en tvestjärt!

Som denna veckan, i vanliga fall hade jag trashat huset så det skulle ligga platt med marken när Eva och Leif kom hem. Men vad gör jag? Kollar på teve! Blää, är på dåligt humör för jag hade en cp-dag på jobbet.

Fast en rolig sak hände idag. Jag låg och sov med teven på för en timme sen och vaknade av att det ringde från ett konstigt nummer på min mobil så jag svarade. Det var en man som frågade efter Frida och sa att han hade hittat min stol. Jag hade ingen aning om vad han snackade om så han började beskriva den, en blå/rosa randig brassestol och mitt nummer hade stått på den och mitt namn.
Det visar sig att det var den stolen jag älskade så enormt på P&L -07, den stolen jag hade en bitch-fight med en brud om som jag senare tog med till Uppsala Reggae -07 där den försvann spårlöst. Ett år senare hade en man i KNUTBY hittat den i skogen och ringde för att fråga om jag ville ha den tillbaka. Han blev väldigt glad när jag sa att han kunde få den som hittelön.
Är det inte fantastiskt? Här blir man av med några tusen men får chansen att få tillbaka en gammal kär vän. Guds vägar äro outgrundliga.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0