Frida i Thailand

Jag har fått värsta återfallet. Fast det kanske är ganska bra tajmat (thai-mat!).
Det var nog i fredags det hände när jag satt på bussen helt själv på natten. Så fick jag värsta suget och var tvungen att göra det, kände mig ashård och stenkool och som att hela världen var min.
Det började rycka lite i tån, den börja vicka. Det gick över till foten och snart började hela benet skaka. Kände hur fingrarna började dansa mot låret och övergick till klappningar, utan att jag visste ordet av stod jag upp på sätet och slog sönder en gitarr från ingenstans. Under mig stod folk och skrek.
Jag partade galet och insåg att jag var kung ännu en gång.

Det var goda tider, då jag var hård och astuff. Fast det har jag ju aldrig slutat vara, bara mindre ond.

(Tänkte på hur ond jag har varit i mina dagar när jag pratade med Emmy om vilka saker man har gjort. Fast jag måste ju skylla mycket av det på att jag var ung, dum och rebellisk. Jag var en sån jävla hårding, inte för att jag är äldre och klokare idag, jag finner bara ingen njutning i att förstöra för andra längre. Eller?)