Siddharta giv mig styrka
Idag skulle jag gått hem efter skolan och kollat på Smala Sussie och börjat skriva lite, men det gjorde jag självklart inte. Jag åkte hem till Johanna och kollade på hennes utslag och hjälpte henne att lägga upp lite saker på blocket. (Klänning från Ida Sjöstedt för alla mina tusentals läsare som säkert är grymt intresserade.)
Sen bildade vi en pakt på bussen från skolan idag, inget skolk! Man måste ha en bra jävla anledning som man måste redovisa för varandra om man vill gå hem från skolan eller inte åka dit alls.
Tyvärr måste jag kanske bryta det redan imorgon och lämna mina trogna följeslagare i sticket på redovisningen. Fick nämligen reda på idag att imorgon är det ännu en rättegång.
Sist var ju 23 juni, dagen då jag skulle åka till peace and love så jag sket i det och mycket riktigt ringde någon från Uppsala Tingsrätt och sa att det var inställt, då var jag redan på väg till Borlänge. Jag tänkte att skulle det bli något skulle de få komma och hämta mig där för att sen skjutsa hem i en jävla limousine!
Men imorgon är en ny dag, och ännu är det för tidigt för att säga något om den nya dagen. Vilket betyder för mig, gå upp, ring Uppsala Tingsrätt, de säger vad som gäller och antingen drar jag dit och kommer för sent eller så åker jag till skolan och kommer för sent. Allt ska alltid vara så krångligt!
Jag frågade sist också hur länge det skulle pågå, jag frågade om det kunde pågå hur länge som helst. (Ja, jag överdrev det är klart jag fattar att det måste vara över när jag är 80.) Tanten tycker att jag är dum i huvudet och säger "Det kan ju inte pågå hur länge som helst, till slut blir det ju preskiberat." SAY WHAT?! Äckliga hora du kan gå och dö. Men okej, det har gått ett år nu och det gick ju relativt snabbt.. Bara fyra år kvar då!
Nu ska jag måla av min gode vän Buddha som hjälper mig i dessa svåra stunder.
Sen bildade vi en pakt på bussen från skolan idag, inget skolk! Man måste ha en bra jävla anledning som man måste redovisa för varandra om man vill gå hem från skolan eller inte åka dit alls.
Tyvärr måste jag kanske bryta det redan imorgon och lämna mina trogna följeslagare i sticket på redovisningen. Fick nämligen reda på idag att imorgon är det ännu en rättegång.
Sist var ju 23 juni, dagen då jag skulle åka till peace and love så jag sket i det och mycket riktigt ringde någon från Uppsala Tingsrätt och sa att det var inställt, då var jag redan på väg till Borlänge. Jag tänkte att skulle det bli något skulle de få komma och hämta mig där för att sen skjutsa hem i en jävla limousine!
Men imorgon är en ny dag, och ännu är det för tidigt för att säga något om den nya dagen. Vilket betyder för mig, gå upp, ring Uppsala Tingsrätt, de säger vad som gäller och antingen drar jag dit och kommer för sent eller så åker jag till skolan och kommer för sent. Allt ska alltid vara så krångligt!
Jag frågade sist också hur länge det skulle pågå, jag frågade om det kunde pågå hur länge som helst. (Ja, jag överdrev det är klart jag fattar att det måste vara över när jag är 80.) Tanten tycker att jag är dum i huvudet och säger "Det kan ju inte pågå hur länge som helst, till slut blir det ju preskiberat." SAY WHAT?! Äckliga hora du kan gå och dö. Men okej, det har gått ett år nu och det gick ju relativt snabbt.. Bara fyra år kvar då!
Nu ska jag måla av min gode vän Buddha som hjälper mig i dessa svåra stunder.
Kommentarer
Trackback
