Frida i Thailand

Idag lamnar vi Langkawi. Det kanns lite sad men ocksa bra. Lamna stallet dar jag upptawckte att Stickan var borta. Dessutom har var favoritman akt till Thailand nu sa det ar inte lika livat har langre haha.
Sen jag skrev sist har en del hant. Forsta kvallen har dog vi pa kvallen av allt regn och av allt resande.
Nasta dag gick vi ju da som sagt till breakfast bar och kakade frukost och traffade lilla apan.
Pa kvallen gick vi till en reggaebar som heter Babylon och dar traffade vi massa roliga manniskor. Bla heldumma australienare som badade nakna... I got it on camera! Tyvarr gar det inte att ladda upp bilderfor emmys kamera ar trasig och jag har ingen sladd. Sa... Vi hoppas bara att vi kommer till ett supermodernt internetcafe snart sa vi kan spara vara bilder och visa hur harligt vi har det.
Sen efter babylon akte vi till en klubb som heter sunba och dansade.
Nasta dag gick vi till breakfast bar igen och larde kanna apan pa riktigt och hennes pappa. Apan heter Mary Jane och ar det sotaste vi har sett. Sen sov vi hela dagen for det regnade och sen kakade vi pizza opch hangde lite med Mary Jane och hennes papa Atchi. Vi kopte lite fotlankar som han hade gjort.
Sen gick vi till Babylon och traffade alla och sa kom Atchi med baby sa vi satt och kelade med henne hela kvallen.

Idag har vi en harlig resa framfor oss. Vi ska aka till Perhentian island och det kommer att bli.. En lang resa. Forst taxi till andra sidan langkawi, sen farja, sen buss i tolv timmar, sen taxi 20 minuter sen farja och sen ar vi framme och ska borja leta boende :D
Vi ser inte fram emot det kan jag lova. Men dar ar det inte regnperiod. Fast det ar ju fint vader typ varannan dag har.
Sen efter det blir det nog mellanlandning i KL innan vi drar till Vientiane, Laos.

Woho i morse nar vi vaknade var det solsken. Sa vi masade oss ur sangen, eller okej emmy flog upp och jag forsokte slapa upp mig men det var svart. Men vi kom ivag och lag och stekte i lugn och ro pa den vita sanden och kollade ut over de tropiska oarna.
Sen borjade vara magar kurra som satan sa vi gick till Breakfast Bar och kakade mumsfrukost. Ja, vi kommer vaga 200 kg nar vi kommer hem. Eftersom den basta frukosten har ar bananpannkakor med glass och chokladsas.
Dar sag vi en mini babymonkey som vi satt och kollade pa hela tiden.
Da kom en av dom som holl pa med apan fram till oss och gav den till oss sa vi fick leka med den. Jag kan ju saga att frukosten inte var lika viktig da. Den var tre manadewr och hade forlorat sin mamma sa han hade en rastaman som adoptivpappa. Hon klattrade runt i hans dreads och hade sig.
Sen stekte vi igen pa stranden och traffade nagra killar som var fran jamaica som vi antagligen kommer hooka upp med ikvall. Dom tyckte att vi var aliens for att vi solade och laste pa stranden. En av killarna gick fram till Emmy och sa:
Exuse me can I touch your hair, I have a thing for white hair. OOOOH it feels strange!!
Haha, sa javla kul.
Efter stranden satt vi och laste vid vart hem. Da skulle jag fota min alskade Stickan men det visade sig att han inte var dar. Letade igenom min ryggsack och vaska tva ganger, Emmy en gang och sen var jag tvungen att inse fakta. Han har lamnat mig. Jag kanner (allvarligt talat) en djup sorg i mitt hjarta och jag vill aka till puduraya bus station i KL for att leta efter honom. Min alskade baby.
Jag kan saga att jag kanner med Madelene McCains foraldrar. Fy satan vilken dalig manniska jag kanner mig som. Detta har gjort att jag inte alls kommer kunna njuta av middagen ikvall.
BLAAAAAAAA PA MIG LISA SNALLA DODA MIG INTE. JAG SKA GORA ALLT JAG KAN FOR ATT HITTA HONOM JAG LOVAR! JAG SKA FARA LAND OCH RIKE RUNT FOR ATT HITTA HONOM. JAG VET ATT HAN FINNS DAR UTE OCH JAG KOMMER INTE GE UPP FORRAN HAN LIGGER TRYGGT I MIN FAMN IGEN.
Lisa jag lovar annars far du smiska mina branda skinkor :(

TJOHO KOOMPISAR!!!
Befinner mig mitt i det harliga monsunregnet och jag traskar runt med ett blott plaster mellan mina tar eftersom mina flipflops gillar att plaga mig. Vi har vart pa resande fot i sex dagar nu men vi har hunnit med mycket kan jag lova.
Forst holl jag pa att inte komma med planet till kina for att tanten pa arlanda trodde att hon visste bast. hon sa att jag inte skulle komma in i malaysia om jag inte hade en utresebiljett. Men jag ville att hon skulle pilla sig i stjarten for jag vet att man inte behover det.
Sa da blev det lite stress sa vi fick panikkopa en biljett ut ur Malaysia som jag kunde lamna tillbaka sen och fa pengarna tillbaka. Men da var han som skulle salja biljetten hjarnskadad sa det tog honom ungefar 35 minuter att hitta en biljett som jag fick kopa, till vilket land som helst, vilket datum som helst. (Hur svart kan det vara?) Sen tog det cirka 20 minuter till for honom att verkligenSALJA den. Blev liiiite panik kan jag saga sa jag, emmy, mor och far panikkramade varandra och sprang sa svetten lackade och hann PRECIS ungefar en sekund innan de slutade slappa pa pa planet.
Kina var harligt, sov pa en bank utan mat i sju timmar.
Val i Malaysia var det nemas problemas med att fa visum, ingen utresebiljett behovdes. Da ville jag doda tanten pa arlanda.
Sen var vi och lekte i KL massa timmar, sen tog vi bussen till Mersing for att ta farjan till Tioman island. Detta tog 12 timmar.
Vi var dar nagra dagar, snorklade, sov i hangmattor, lekte med malayer, kollade pa ackliga katter som hade bombsvansar, kollade pa vattenfall, akte bat osv..
Sen fick vi den smarta snilleblixten att aka till Langkawi. Nu sitter vi har i regnet med vara svullna fotter och spelar uno. Vi har ocksa fotgympa for vara fotter ar sa svullna att fetto-petra kan slanga sig i vaggen. Vara fotter ar som tva bollar utan fotknolar eller andra ben.
Nu ska vi snart ga och kaka tror jag, allt ar stangt till tre typ for det ar ju ramadan sa ingen muslim kakar pa dagen. Da far man ata godis, chips och kakor. Det ar vad var diet har bestatt av har an sa lange for det finns typ inget annat man kan kaka nar man aker buss och bat och flanger runt hela landet.
Om nagra dagar aker vi till Perhentian island om inte regnet upphor....

Jag vet att alla saknar mig dar hemma och ar avundsjuka pa att jag kan steka pa vita sandstrander med turkost vatten. Dessa dagar ar nu over sa ni kan bara vara glada att ni kan ha normal temperatur i era hem, inte bara valja pa iskallt eller bajsvarmt, att ni inte behover duscha med skor, att ni inte behlover dela sang med odlor och skabbkatter.
Men vi ar iaf hur glada som helst att vara har om detta verkar pessimistiskt.
Det ar sa javla mycket roligare att ha trakigt har an i sverige, for nar man har trakigt har skrattar man for att man inet kan lamna huset pga oversvamningar :D

Om någon vill skicka ett litet sms till mig och säga att jag är snygg eller något så kan man göra det på mitt nya nummer som jag kommer ha där nere. Dock kan jag inte numret men om jag skulle gissa så är det 0738938452
Det stämmer, kollade upp det. Så om jag dör.. Vill jag bara att om det finns några pengar kvar så kan ju typ rädda barnen eller något sånt härligt få mina pengar.
Förhoppningsvis kommer jag tillbaka helskinnad. Ciao.

För exakt ett år sen idag, satt jag på en bänk nyss hemkommen från Alanya och grät för att Stella skulle lämna mig och flytta till Thailand. Jag skulle komma ner och hälsa på henne sa hon, vi skulle visst fortsätta vara kompisar. Sen hände allt, världens sötaste unge föddes och idag, ett år senare är jag på väg ner dit för att hälsa på.
Så imorgon åker jag tillsammans med Emmy och det här har jag sett fram emot i hela  mitt liv. Just denna resa har varit planerad i över ett år. Jag är så glad att det äntligen är dags, ingen kan förstå hur mycket jag har längtat efter det här. Lämna alla människor och all skit här i Sverige och bara se framåt.
Och att jag har tagit körkort gör allt det här så himla mycket skönare, eftersom jag sa att om jag inte gjorde det den här veckan så skulle skulle jag inte göra det alls. För jag skulle aldrig orka göra det när jag kommer tillbaka, för att ta körkort var det värsta jag gjort i hela mitt liv och jag tänker aldrig göra om det. Jag har varit så arg, ledsen och nervös. Aldrig mer.

Nu måste jag packa lite, köpa lite småsaker, träffa Emelie, säga hejdå och lämna saker till Lisa och sen åka in till stan och hämta Emmy som skickas hit med buss från Örebro.

Yes om två dagar sitter jag på ett skakigt B-plan på väg till Kina. Little lovely Beijing, sen är vi där i nio underbara timmar för att sen sätta oss på ett till krasch-plan på väg till Kuala Lumpur i Malaysia.
Jag längtar så tills vi kommer fram till hotellet, då ska jag fylla badkaret med Asiatiskt vatten och dippa min utbrända kropp där i. Ingen anar hur mycket jag har längtat efter att få bada badkar!!
Sen nästa dag blir det frukost på hotellet, packa ihop de få grejerna vi har packat upp och bege oss ut på äventyr. Det vill säga vi har ingen jävla aning om vart vi ska ta vägen. HJÄLP OSS. Genom att skriva detta önskar jag att ingen någonsin mer kommer ställa frågor om denna resa.
Kan köra lite svar då, mest för att slippa upprepa det tusen gånger för Lisa:

Nej, jag har inte packat
Nej, jag vet inte exakt vad jag ska ha med mig
Nej, jag vet inte när jag kommer hem
Nej, jag har ingen aning om vad jag kommer väga när jag kommer hem
NEJ JAG VET INGENTING

Så då var det problemet löst. Nu kan jag bara hänvisa hit så fort någon har en fråga.

Pratade nyss med Stella på msn. Blev lite smickrad för hon skrev:
"lovar dej, nu va jag snall, det sager jag bara till min pappa"

Soy una chica con körkort!
Kom precis hem från Farsta, har ringt lite obligatoriska samtal för att få lite grattis och få skryta lite. Nu ska jag och Lisa ta bilen till forum och shoppa loss inför Malaysia och Stickans kalas ikväll :D

ÅHÅHÅH CINCO, FIVE, VIISI, пять JA FEM FUTTIGA DAGAR KVAR NU!
Det är fan i mig inte långt alls!! Och jag som har en hel del att göra, typ bli snuskigt rik, vaccinera mig mot alla sjukdomar som går att vaccinera sig mot, skaffa ICA-kort, gå till läkaren, ta körkort.. BLA BLA BLA.

Men inget av det där lär ju hända. Så jag ger helt enkelt upp och tar det som det kommer.



Vi lekte lite hos Sandra igår, några stycken. På vägen dit kände jag hur mina "migränliknande symptom" började gro i min hjärna. Senare på kvällen var de "migränliknande symptomen" ett faktum och Elin kastade in mig i en taxi så jag åkte hem och sov. Det var härligt för mitt huvud.

Nu har jag också fått ett 1000 mil långt mejl från Stella och det gjorde mig glad att veta att dom lever där nere, saknar dom där thaiarna faktiskt.

Kom nyss hem från jobbet och det är ett JÄVLA LIV utanför fönstret kan jag lova. Skatorna goes loco och hoppar runt som galningar, själv sitter jag klistrad vid fönstret och försöker se vad ståhejet handlar om. Men det handlar nog mest om att jag från och med idag är arbetslös.

LOVELY feeling att vara arbetslös kan jag lova. Inte efter jordgubbsförsäljningen men idag är det det, efter en veckas slit på posten känner man sig värd vad som helst. Typ ett eget jetplan till Kuala Lumpur och så slösar man hela lönen på att investera i aktier för att ha råd med detta. Men sen kommer lågkonjunkturen och man förlorar alla pengar. Då blir man ledsen.
Så det avstår jag från att göra.
Istället bakade jag lite tjong igår. Det räddade min dag idag. Knaprade gräddkola hela dagen så allt spring i trapporna för att försöka gå ner i vikt var helt förjäves. Men hihihiihi så gott det var.

Såhär såg det ut när jag bakade:

1. Lekte lite konst med sirap och socker. Jag lekte att jag var han med filmjölken som för övrigt var mitt favoritprogram när jag var liten... och är fortfarande.

2. Hällde i grädde och rörde om, fy satan vad kul det var!

3. Sen började det koka och jag ville prova om den var klar på en gång!

4. Sen började det koka ännu mer och jag räknade ner tiden tills jag kunde börja käka...


5. Det tog inga jävla tio minuter som det står i min kokbok (som jag visst själv har skrivit!! Verkar som att jag ljuger..) Så ungefär här tappade jag intresset och tålamodet och allt gick åt helvete.
Men det blev goda kolor!

Men tyvärr kan inga kolor i världen hjälpa det jag har lidit av idag, otrolig bajsnödighet. Ändå har jag inte kommit mig för att gå på toaletten, människan är en underlig varelse. Varför gör jag inte det jag känner för?

---

MÅSTE. I LIKE HER CAMELTOE!!!

Idag när jag jobbade såg jag ett gäng små söta barn i åldrarna 2-6 år. Jag hörde hur en av småflickorna började gråta och vände mig om, en lillkille hade varit elak mot henne på något sätt förstod jag. Då kom lillkillens storasyster.

Big sis: Säg förlåt nu..
AAW, tänke jag. Vilken söt storasyster som lär den ouppfostrade ungen att veta hut.
Lillkillen gjorde inget.
Big sis: SÄG FÖRLÅT NU!
Lillkillen börjar gå därifrån.
Big sis: SÄG FÖRLÅT NU ANNARS VRIDER JAG ARMEN AV DIG!!!!

Aaw, så himla sött när barn tar efter sina föräldrar.

Fy fan vad alla bloggar om partille-johnnys! Känner att jag inte vill sticka ut så därför gör jag det också. Har sett bilder, i like what i see.

Nu är det nästan exakt två veckor kvar tills vi åker.

Det är väldigt varmt i min pool på natten.

Helvete paradise hotel börjar snart.

Stella och Leo har åkt till Thailand, gonna miss them! Men snart är vi där också, ni kommer aldrig slippa oss :) Satan vad jag ska käka och steka.

Ciao.

Jag är hemma från Earbridge, tog med mig ett packe ångest därifrån verkar det som. Om mindre än en vecka börjar jag jobba igen, jag vet att det bara är fem dagar men jag har sån superångest för det! När jag slutar jobba är det exakt en vecka tills vi åker och det börjar kännas lite ångest där också. Mest över att jag är en sån fattig dräng som ändå slösar pengar.
Igår var jag en ond slyna som köpte en fin klänning, men det var jag tvungen att göra för att ha något vackert på mig när jag ska träffa Stellas man (intalar jag mig iaf).

Igår var jag, Stella, Leo och Ellen i Nacka forum. Blev lite stressad när brandlarmet gick igång precis när vi beställt (och betalat med mina sista slantar) tacobar, det var bara att rusa ut ur byggnaden. Ellen var rädd, Stella släpade på Leo och jag dunkade ner vagnen för den avstängda rulltrappan med en hord med stressiga stockholmare bakom mig. Det slutade ändå bra.



I Örebro planerade vi och jag har ännu mer info nu till Emmy, men hon är en hög med bajs för hon ska ta reda på ALLT vi ska göra i Laos men hon är slapp och gör ingenting. Tur för mig att jag har tagit reda på lite saker om Laos som jag kan göra, men vad det är tänker jag inte säga till henne.
Vi var också på fetaste festen, där var det en kille som var EXAKT som göteborgaren i Hata Göteborg så jag ville nästan slå honom lite. Fast det gjorde jag inte. Sen åkte vi in till stan och där gick allt utför. Snipp snapp slut!

Just det jag gjorde som Dessie the one and only, fortsatte vara naturligt blond. Har aldrig blonderat mitt hår. Eller just det jag har ju mörk utväxt för att jag färgade mitt hår brunt en gång och efter det är min utväxt mörk.. ?!?!?!?

Emmy och en ond jävel som kallade mig glasögonorm när vi var små :)

Stella är en söt glasögonorm med vindruvor i käften

Jag var mest en apa