Om ett möte man aldrig glömmer
Jag och Stella har varit på äventyr, vi spanade på Lisas gamla ragg och det ska jag säga till henne imorgon för hon minns nämligen inget av sitt gamla ragg. Jag antar att hon bara säger sig ha glömt på grund av dåligt samvete för sin boyfriend.
Annars finns inte mycket att säga, ska skriva svenskan eftersom jag inte gjorde det igår. Har läst halva boken som jag lånade igår, imorgon ska jag nog låna en till eftersom ett av mina löften till mig själv är att sluta kolla så mycket på teve och läsa mer.
Satt och surfade runt lite på nätet, helt från ingen stans kom jag att tänka på en mycket speciell man jag mötte en gång för länge sen. Egentligen var det bara drygt ett och ett halvt år sen men det var en annan tidsepok.
Mannen var underbar, han hade en vacker dialekt, en halv stereo fasttejpad runt huvudet och pressade in mer och mer jordnötter (eldorado om jag inte minns fel) i munnen och de flög ut när han pratade, och det gjorde han hela tiden.
Han var så glad och fin och jag trodde inte att han var sann, så som bevis fick jag hans nummer och se hans legitimation och det första jag gjorde när jag kom hem var att googla honom. Vad fann jag? En pytteliten bild på Claes Pile, på regeringskansliet.
Idag, lång tid senare fick jag nu för mig att googla på honom igen och vad finner jag? Claes är en god man, som engagerar sig i andras liv. Det var fint att se att han var mer än den där pajasen.
Annars finns inte mycket att säga, ska skriva svenskan eftersom jag inte gjorde det igår. Har läst halva boken som jag lånade igår, imorgon ska jag nog låna en till eftersom ett av mina löften till mig själv är att sluta kolla så mycket på teve och läsa mer.
Satt och surfade runt lite på nätet, helt från ingen stans kom jag att tänka på en mycket speciell man jag mötte en gång för länge sen. Egentligen var det bara drygt ett och ett halvt år sen men det var en annan tidsepok.
Mannen var underbar, han hade en vacker dialekt, en halv stereo fasttejpad runt huvudet och pressade in mer och mer jordnötter (eldorado om jag inte minns fel) i munnen och de flög ut när han pratade, och det gjorde han hela tiden.
Han var så glad och fin och jag trodde inte att han var sann, så som bevis fick jag hans nummer och se hans legitimation och det första jag gjorde när jag kom hem var att googla honom. Vad fann jag? En pytteliten bild på Claes Pile, på regeringskansliet.
Idag, lång tid senare fick jag nu för mig att googla på honom igen och vad finner jag? Claes är en god man, som engagerar sig i andras liv. Det var fint att se att han var mer än den där pajasen.
Kommentarer
Trackback
