JP. på allas favoritställe Sture P.

Jens Lapidus är ett skämt. Det förstod jag så fort jag hörde hans röst på radion en vacker sommardag i bilen på väg ner till Helsingborg, hans mest fantastiska historia fick mig att tappa öronen ty den var så inte-fantastisk att en vanlig dag i skolan är mer fantastisk för mig.



Ändå på något sätt finns något i mig som gör att jag vill läsa hans bäcker, kanske för att det känns så tabu, kanske för att jag hört så mycket bra om dom. Men jag kommer bara skumläsa tills jag kommer till den fantastiska horfesten, sen kommer jag lägga ifrån mig boken. Jag vill nog bara veta vad som var så speciellt med den.

PB är överbelastat, jag behöver tanka musik. Mp3'n är sönderlyssnad tusen gånger om, jag hittar en låt som är amazing, jag lyssnar sönder den, lyssnar lite till och sen vill jag ta livet att mig för att jag lyssnat sönder en så skön låt. Det värsta är när jag gör så med en hel artist eller ett helt band, har gjort det många gånger förr. Beror det på att jag har för lite musik? Möjligtvis. Men jag gillar inte att ha för många, jag är trogen min musik.

Idag har jag lekt med mamma, vi körde bil och shoppade tyger. Bla. till min stora kudde, till ett par hängelbyxor till Svettis och muddar till min tröja. Jag kom hem glad. Eller kanske mer än glad.
Symaskinen var trasig, det visste jag redan men inte att min käre mor inte kunde laga den. Jag blev lite ledsen i ögat. Började läsa Gomorra, käkade tacos. Tänkte på igår, var hemma hos Nina. Vi spelade Monopol och hon sopade golvet med mig. Sen fick jag superont i huvet och mådde illa, kanske var det för att jag är en grymt dålig förlorare när det gäller Monopol mot Nina..
Vi kollade på Wackness tror jag den hette. Den var bra, jag ska bli knarklangare. PUSS I PANNAN!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0