Frida i Thailand

Såhär spexig har jag vart idag på sjukan. När denna bilden togs var vi sexton personer som var och hälsade på Ri. Alla hade med sig minst en påse med frukt, kakor eller mat. Det finns mycket för oss att svulla på. Senare mot eftermiddagen kom det fler och några gick och kom tillbaka. Sammanlagt har det varit 21 stycken här idag och hälsat på, de tar sig hit ända från Trangs djupaste djunglar och stannar bara några timmar. Så fort de går tänker jag "Ack så skönt nu kan jag ta mig en liten tuppis" men då knackar nästa familj på dörren.
Det spelar ingen roll om Ri ligger och sover, då väcker man honom och låter honom lyssna på allt kackel vare sig han vill eller inte. Allt som har med sjukhus att göra i det här landet är så himla olikt från det landet jag är uppväxt i.

Jag har kommit underfund med att det är inte så jävla lätt hela tiden att vara tillsammans med någon som kommer från andra sidan jordklotet. Typ allt med just honom är lätt, men nu har jag ju träffat nästan hela hans släkt och det är väl lite där som skon klämmer. Det enda jag kan göra är att sitta och le, försöka att inte somna och att inte få kramp i käkarna efter en hel dags stillasittande med ett leende på läpparna.
Så idag satte jag på mig ett par shorts och lämnade sjukhuset. Var ute och promenerade i rask takt så svetten lackade i ungefär 40 minuter, iförd ett par flipflops. Det är mina enda skor jag har med mig.
Efter det kände jag mig lite piggare.

Kom på att det är lucia idag men det får liksom inte firas alls. Efter att jag hade duschat Ri klädde jag på honom hans "civila" kläder kom jag på vad det var för dag och nu sover han. Innan hade han ju som ett vitt lucialinne på sig så jag bestämde att han skulle vara lucia när den dagen kom.
För sent.