Holiday del 8

Sista dagen i Pai, sista dagen på semestern egentligen för inte räknas fredagen då vi kom hem vid tio på morgonen.
 
Sista dagen i Pai hade jag ställt klockan på tio över sex för att kunna spana på soluppgången men jag vaknade innan det och då var det redan ljust ute så jag väckte Ri och vi drog bort gardinerna och kollade ut genom alla fönster och fällde en liten tår för att det var sista dagen.
God morgon världen. Ser ju tusen gånger mer vaken ut här efter fem timmars sömn än på tåget då jag sovit typ åtta timmar och inte druckit alkohol.
Sen gick Ri ut och fotade snoppblommor.
Sen sörplade vi kaffe tills det började dugga och så sörplade vi ännu mer kaffe tills det slutade dugga. Kaffet gjorde något med min mage som jag precis hade hoppats på och min dag var gjord.
Sen duschade jag så länge att min hud skrumpnade och föll av i skållhett vatten för det var KALLT som satan och jag visste att jag inte skulle få uppleva en varmdusch på kanske ett år till så jag passade på att njuta. Fällde en liten salt tår som virvlade ner i avloppet och försvann.
Efter att jag kommit över den sorgen packade vi ihop våran ryggsäck och checkade ut från rummet, hungriga som två brunstiga älgar.
Sedan snaskade vi frulle innan det var dags för.. ÄVENTYR!
Hittade nån liten backe.. Förresten väntar jag mig lite beröm för att vi använder hjälm. Alltså jag brukar ju faktiskt OFTAST ha hjälm men inte Ri fast när vi var här så tog han på sig den frivilligt utan att jag ens sa något om det. Vi var nog de enda i hela Mae Hong Son som åkte runt med en potta på huvudet och vi kollade snett på ALLA andra turister som hade skrapsår på hela kroppen och ändå inte använde hjälm.
Självutlösen på moppen.. Inte så rak bild men vi är ju så jävla snygga så det väger upp.
Sen hittade vi ännu en viewpoint och Ri tog typ 200 bilder på mig.
Och Ri trodde att vi kommit till Pais lyxigaste gynekolog och började spreta med benen.
Coffee in love!
Efter allt fotande var det äntligen dags för cha yen och en ruskigt mumsig KUNGLIG chockladkaka. Jag äter på bilden, försöker mig inte på någon snuskig min även om det ser ut så :(

Sen for vi tillbaka till templet och satt och chillerillade tills vi åkte till hotellet och hämtade våra väskor för det var snart dags att slingra oss tillbaka till Chiang Mai.
Vi hann med en varsin skål Khao Soy innan vi lämnade tillbaka moppen och satte oss i minivanen.
Sen kom vi fram till flygplatsen i Chiang Mai! Erkänn att vi är bäst på att packa, den här lilla påsen plus en pytterygga var allt vi hade med oss hem igen. Två personer alltså.
Sen åt vi Khao Soy igen.
Och spaghetti som smakade bajs. Eller ko.
Sa hej då till Linping.
Sen var vi glada på planet. Tills jag däckade och vaknade en timme senare och kände mig lite som en zombie.
Här gjorde vi Patong mellan klockan ett och tre på natten. Svischade runt i Ris morbrors tuktuk och käkade pannkakor med curry och drack te.. Jag var inte så trevlig.
Sen fick vi sova i hans vardagsrum till klockan halv sex, då åkte vi till busstationen och jag minns typ ingenting. Tror inte ens att jag hade öppnat ögonen när vi var där.
Vaknade hur som helst i Krabi town vid halv tio på morgonen.
Hej hej Krabi! Hej då semester. Det var alltså efter den här natten som jag kom hem till mitt underbara stinkande hem. Efter cirka tio timmars sömn på två nätter.. Kan låta mycket men inte om man sovit cirka en-två timmar åt gången.
 
Sen kommer mitt inlägg om när jag mötte LINPING!!
 
Hur som helst har vi haft en skitbra semester och vi har redan planerat nästa års semester, vart vi ska åka och så och så har vi lovat varandra att detta ska bli en tradition som INTE får brytas.

Kommentarer
Postat av: Anonym

åh vikka fina pics, ni ser ut att ha haft de riktigt gött..... happpy for you! <3

2012-09-08 @ 22:52:36
URL: http://nicokonst.blogg.se
Postat av: Stor*********

Jag har verkligen tyckt det varit konstigt att du inte skrivit mer om pandan...men då fick jag svaret... Miss you

2012-09-08 @ 23:31:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0