Frida i Thailand

Ofta när thaiarna får veta att man har thailändsk pojkvän blir de jätteglada, typ stolta över sitt lands killar. Att det inte bara är tjejerna som kan, som blir omhändertagna av västerländska män.

Men när man träffar killar som är västerländska, mest svenska killar faktiskt, mest ute på barerna, då låter det helt annorlunda. Då är man äcklig som vill ha en thai. Det orkar jag inte ens bry mig om, tänker att fy satan vad det svider när en läcker puma som jag är upptagen (hehe). Därför måste de klanka ner på en, på ens val av kille. Även fast de inte ens har sett killen. Även fast de själva valt att åka till Thailand och kanske kanske, vem vet, prova på att köpa lite sex.

Men det som ändå förvånar mig är hur ens vänner också liksom nästan hånar en, fast väldigt väldigt lätt och diskret. De skrattar åt att vi, flera svenska tjejer här nere, alla har thaipojkvän. För mig är det inget konstigt alls, vi har alla varit här nere ett tag och med tiden hittat lite kärlek.
Är det kul för att dessa killar är thaiar? Små, spinkiga riskäkande asiater med minisnoppar?
Det måste ju vara därför.
Jag försöker jämföra med alla dessa tjejer som åker till Australien, om en liten grupp av dem hittar varsin kille och stannar kvar där, är det lika roligt och kul att berätta om som oss?

För jag vet att våra kompisar berättar om oss för sina vänner, det har de själva berättat för mig och responsen de får är att folk tycker att det är konstigt och så skrattar de.

Är lite anti idag. Tänker för mycket. Har för lite att göra.
Ikväll ska jag dränka mina konstiga tankar i litervis med Sato. Sen får väl touristpolice köra hem mig eller vem som nu kan tänkas ta hand om en medvetslös liten äcklig farangtjej här i Ao Nang.