En normal jag?

Alltså nu dör jag snart. Jag har en enda kompis, iaf i Sverige. Alla andra är på tripp ngn stans. Okej Stella är hemma men hon jobbar tio-nio varje dag!
Såå, imorgon ska jag väl.. om det är fint väder - ingenting. Om det är dåligt väder - ännu mindre.
På lördag kommer Lisa hem, och om typ två år kommer resten hem. Fy fan vilken sommar. Den lilla solbrännan jag hade lyckats pressa på mig har för länge sen försvunnit från min nu alldeles vita kropp.
Jag ser bara fram emot att Lisa ska komma hem så jag kan berätta allt roligt som har hänt sen hon åkte.

Ibland önskar jag bara att vissa saker aldrig hade hänt. Men jag har kommit på en sak, jag kan inte klaga så jävla mycket över allt. Det är ju JAG och ingen annan som har gjort så det är såhär. Fast ändå, om jag fick chansen att leva om mitt liv och hoppa över dom där sakerna jag ångrar, så skulle jag aldrig göra det. För hade jag aldrig gjort de sakerna jag har gjort, så skulle jag ju säkert vara så jävla tråkig. Eller kanske hade ngt värre hänt. Vem vet..  Nu blir det lite för djupt här, så ciao

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0