2008

Nu är det nyårsafton. Klockan är kvart i sju och jag borde vara jättetaggad. Om det hade varit så att jag gillade nyårsafton, men det gör jag inte. Det är överskattat så in i helvete, aldrig någonsin blir nyårsafton roligare än någon annan kväll, om ens lika rolig. För höga förväntningar.

Om 25 minuter ska jag hem till Bella på middag sen vet man inte vart vindarna vänder. Man får hoppas på det bästa eller bara svepa en sjuttis.



Så jag tänkte bara.. Nu är ju 2008 snart slut och vad har jag gjort? Inget.
Men jag höll iaf mina nyårslöften någorlunda. Jag brukar inte ha ett eller två, typ sluta röka och banta. För jag röker inte och behöver inte banta så det är bara onödigt.
Jag brukar skriva upp på en lista allt jag vill göra eller förändra. Kollade på den listan för någon vecka sen och kände mig rätt nöjd. Hade bla. skrivit att jag skulle engagera mig mer i miljön (jag gick med i greenpeace), jag skulle pierca tungan, tatuera mig, ansöka om att få mönstra samt mönstra om jag fick, börja jobba och allt det gick ju bra. Jag hade även skrivit upp att jag skulle sluta snacka skit och ta tag i saker, att jag skulle vara ärlig och snällare.
Det är ju dom delarna som är det svåra. Det är så jävla svårt att ändra på sig själv till det bättre och sen måste jag erkänna att jag inte försökt så jävla mycket.

2008 började bra. Det var en rolig vår, jag vet inte varför men den var bra och jag hade kul trots att jag och Emelie hade världens fight som gjorde att jag var enormt arg ett bra tag. Men det gick över och sommarlovet började.
Det var jobb på posten varenda eviga dag förutom fyra veckor som spenderades på p&l, Skåne/Danmark och Alanya. När skolan började, började även min hälsa att svika. Jag var sjuk hela hösten fram och tillbaka, det var halsfluss, feber, mina öron som är förstörda för evigt och det var min handled som aldrig kommer att bli sig själv igen trots att det bara var en stukning. Min känsel är borta för evigt verkar det som.
Hösten var otroligt deppig och tråkig. Aldrig har det varit en sån dålig höst, inte ens när jag var liten. Den här hösten vill jag bara glömma.
Men när december nalkades kom även lite julkänsla som lockade fram lite glädje. Men i takt med att den ynka lilla snön försvann gjorde min julkänsla också det. Men det gjorde inget för jag var glad ändå. Det var en bra jul med mycket släktträffar ovanligt nog och min kusin fick en jättesöt bebba.
Nu har det varit två riktigt jobbiga dagar på posten som jag fort kommer glömma. För så är det, man glömmer det dåliga. Därför glömmer vi nu allt som varit och förlitar oss nu på 2009 - ett år där extremt mycket kommer att hända. Det kan jag lova.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0