Frida i Thailand

För exakt ett år sen idag, satt jag på en bänk nyss hemkommen från Alanya och grät för att Stella skulle lämna mig och flytta till Thailand. Jag skulle komma ner och hälsa på henne sa hon, vi skulle visst fortsätta vara kompisar. Sen hände allt, världens sötaste unge föddes och idag, ett år senare är jag på väg ner dit för att hälsa på.
Så imorgon åker jag tillsammans med Emmy och det här har jag sett fram emot i hela  mitt liv. Just denna resa har varit planerad i över ett år. Jag är så glad att det äntligen är dags, ingen kan förstå hur mycket jag har längtat efter det här. Lämna alla människor och all skit här i Sverige och bara se framåt.
Och att jag har tagit körkort gör allt det här så himla mycket skönare, eftersom jag sa att om jag inte gjorde det den här veckan så skulle skulle jag inte göra det alls. För jag skulle aldrig orka göra det när jag kommer tillbaka, för att ta körkort var det värsta jag gjort i hela mitt liv och jag tänker aldrig göra om det. Jag har varit så arg, ledsen och nervös. Aldrig mer.

Nu måste jag packa lite, köpa lite småsaker, träffa Emelie, säga hejdå och lämna saker till Lisa och sen åka in till stan och hämta Emmy som skickas hit med buss från Örebro.