Frida i Thailand

Har läst gamla blogginlägg igår och idag. Fy farao för mig back in the days. Större neggo får man leta efter (utan att vänta sig att finna något). Blir lite ledsen i ögat när jag inser hur jävla mycket agressioner jag hade i min lilla kropp men blir ändå glad när jag inser vilken harmonisk människa jag är idag, om man jämför alltså. Tror dock att det var så att jag var så jävla trött på skolan och allt tråkigt i Sverige och jag hade ingenstans att göra av min ilska så den kom ut på bloggen.

Även fast mitt liv inte är så himla strukturerat idag heller så måste jag väl erkänna att jag är tusen gånger gladare idag än vad jag var för två år sen. Hela gymnasiet var mest bajs för mig. Det var inte kul, inte bra. Känner mig så himla nöjd över att den tiden är över och att jag överlevde.
Konstigt nog har jag vänner kvar från den tiden trots att jag var ett psykfall.

Hur som helst kommer det nog inte att skrivas något här på bloggen på ett tag. Vet inte hur länge, kan bli en dag eller en vecka. Säljer antagligen mitt aircard (som jag får intenet från) till Ellinor idag trots att vi inte fått nytt internet ännu, för att att snart är det inte ens värt för henne att köpa det av mig eftersom hon åker hem snart. Vårt internet skulle ju anlänt senast för några dagar sen men jag hoppas att det kommer på måndag annars får jag väl se det hela som en liten rehab.
Behöver pengarna. Har cirka sex baht i plånkan och är skyldig Ri lite mer än det.

Så nu hoppas vi på det bästa.

Ciao.