En dag på stranden

Igår var ju jag och Denice på stranden. Det är ganska lätt att drömma sig bort till en annan värld här borta, om man svävar iväg lite för mycket i sina drömmar kan det vara svårt att komma tillbaka. Inte bara det att om man verkligen öppnar ögonen och kollar på hur det ser ut där man verkligen bor så ser man att det faktiskt är sådär resekatalog-vackert på sina ställen. Men också när man en dag sitter på stranden i godan ro och försöker steka lite fläsk och en skolklass har utflykt just till den stranden.
Det hände igår.

En stor jävla flock med ungar kom marscherandes in på stranden och cirka 40-50 stycken av dem (jag lovar, jag överdriver inte för en gångs skull) kom fram till mig och Denice och ville ha vår autograf. Eller de ville att vi skulle skriva vårat namn och vilket land vi kom från i deras små skrivblock. Det gjorde vi. Brännan blev jävligt ojämn den dagen kan jag lova.

En liten kille fick syn på vår påse med snacks som vi glada hade inhandlat för att snaska upp på stranden. Jag bjöd honom för han såg så sugen ut, sträckte fram påsen och han grabbade tag i den med sina små nävar. Denice sa "Ta EN!" och sen snaskade hon lite i luften så att han skulle fatta att han inte fick hela påsen men grabben bara log mot henne och traskade därifrån.
Vad har vi lärt oss av detta?
Håll för fasen i erat snacks om ni vill ha kvar det!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0