Frida i Thailand

Jag har inget liv.
Jag vill dö.
Jag har tråkigt.
Jag är fattig.
Jag har inget jobb.
Jag fryser.


Åh vad jag inte gillar Norge! Eller just Norge är det väl inget större fel på förutom att alla pratar som cp'n och att det är fruktansvärt dyrt här men jag gillar inte att vara här. Inte nu. Inte när jag inte jobbar.
Jag ville ju bara åka hit för att tjäna pengar. Hade jag vetat att det skulle vara såhär hade jag nog åkt hit lite senare när det fanns jobb till mig. Då hade jag kunnat leka lite mer med mina kompisar som jag inte sett på flera månader och inte kommer att se på flera månader igen sen.
Usch jag vill bara jobba och inte tänka. Jobba, äta, sova. För när jag inte jobbar sitter jag bara och tänker massa dumma tankar. Att jag längtar hem, ja tänka sig att jag skulle längta hem till Sverige. Att jag längtar nåt så oerhört efter Ri.

Men jag bara hoppas att det blir jobb, jobb och mer jobb till mig snart. Tänk positivt! Bara jag får jobba lite, får min första lön och kan betala av mina skulder och kanske kanske köpa mig en liten biljett till Thailand kommer allt kännas bättre. Då vet jag att jag verkligen kommer iväg. Då har jag verkligen ett mål. Då vet jag att det här bara är tillfälligt.
Kylan här uppe gör ju inte saken bättre kan jag lova. Jag vägrar gå utanför dörren. Jag lovar det är helt jävla fruktansvärt. Typ fem grader ute och isvindar. Som dom där jävla tornadosarna i The day after tomorrow, man dör på en millisekund.

Nej för fasen nu ska jag vara glad. Kul för prins Daniel att alla brudar i hela Sverige numera verkar vara kära i honom efter hans lilla tal igår. Ja, jag såg det och nej, jag blev inte kär för fem öre.


Det här skulle ju inte sitta helt fel nu. Men juste jag befinner mig i världens minsta by, kakor är dyrt och affären är stängd. Dessutom lockar ju inte de ovan nämnda isvindarna..