Frida i Thailand

Stackars lilla Bang hans mage blir inte bättre. Han äter nästan ingenting, jag har sett honom snaska spene en endaste gång idag men jag hoppas att han gör det när jag inte ser också. Har även sett honom lapa ytterst lite vatten ur vattenskålen två gånger men mat går inte ner. Har mutat med rå biff idag som han vanligtvis blir helt vild av och morrar högt när han får tag i en bit men nu vänder han bara ryggen åt mig när jag håller fram en liten bit.

 

Tvångsmatar honom med risavkok med lite socker och salt i men han gillar det inte. Ibland går det bra men nyss fick han i sig 3 ml bara och sen rörde det om i kistan och han sprang och sprutade dirre i lådan.

 

Min lilla kisseburre. Smal som en jäkla anorexikatt är han nu också. Ella var ju här igår och hon blev chockad över förändringen som skett på en vecka. Förra veckan hängde ju magfettet ner på golvet när han vilade och nu går magen inåt där revbenen slutar.

 

Imorgon stiger jag upp i ottan och tvångsmatar varje timme med vätskeersättning tills Ri kommer hem från jobbet och då åker vi till ett djursjukhus, inte till kliniken som vi åkt till tidigare. Det är sånt här som gör att jag hatar att bo i Thailand. Jag kan ju inte åka själv för jag antar att de inte kan engelska där heller och sånt här känns ju ganska viktigt att kunna förklara. Hur länge det vart såhär, vad han nu äter för mediciner och allt om honom.

 

Inte bara Bang som är dålig i kistan här hemma idag. Hela familjen faktiskt, utom kattkvinnorna. För mig kan det dock bero på ölen igår. Chart fyllde år så vi var någonstans inne i stan och ölade lite.