Vem bestämde att vi skulle sluta gosa?

Igår var jag förbannad som ett litet hårigt svin men det gick över när klockan blev 18.50 och jag fick dricka vatten och äta lite ris. Och sen chips. Och choklad. Och juice. Så har jag varit på superbt humör ända till solnedgången idag.
 
Nu är jag det där lilla håriga svinet igen!!!
 
Åh, jag vill gräva en grop, krypa ner där och aldrig mer komma upp igen. Ta med mig en liten kattunge och lite allergimedicin (så jag slipper dö en plågsam död) och sen ligga där tills jorden går under.
 
Problemet är bara att båda kattungarna har förvandlats till vildkatter som inte kan vara still i mer än tre sekunder och försöker man hålla fast dem så bits de och rivs tills händerna blöder. Ganska mycket energi i de där små kropparna.
Flytten hit har gjort dem så vilda.
 
Hörde nyss en jävla massa rafs och krafs.. Mamma har krafsat bort nederdelen av köksdörren och GRÄVT sig ut så nu är hon ute och svingar sig i lianerna som hänger i träden. Ungarna flyger runt på golvet och äter på en rosa krita...
 
Någon här i närheten som är sugen på att adoptera en snart tre månader gammal kattunge?
Vart tog mystiden vägen?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0